Holmes & stjärnfall

Det visade sig att jag endast hade två timmar på mig att åter igen föreviga kometen Holmes från svensk mark innan molnen åter igen täckte himlen. Man är inte direkt bortskämd med klart och fint väder denna årstid i Sverige så det är bara att passa på när molnen eventuellt skingrar sig. I 45min fick sensorn i Canon kameran ta emot ljuset från denna ovanliga komet som börjar att bli allt ljussvagare, bilden ovan togs den 4 december. Men jag såg kometen relativt lätt med blotta ögat på Vallentuna-himlen dock efter att jag hade fått ordentligt mörkerseende och ett indirekt seende hjälper mycket. Bilden till höger visar kometen Holmes längst till vänster och vår egna galax Vintergatan med dess stoftmoln och nebulositet. Många stora och fina nebulosor är synliga på bilden bla IC1396, Hjärt & Själ nebulosan, Bubbelnebulosan m.fl samt även granngalaxen Andromeda, M31, i mitten längst ner. Bilden tog jag i Vallentuna med ett 20mm objektiv och ett ljusföroreningsfilter, exponeringen var runt 50min.

Till helgen 14-16 december så får vi hoppas på klart väder, då infaller Geminiderna, en ganska stabil meteorskur från stjärnbilden Tvillingarna. Vid klart väder så kan man från en mörk plats se runt ett dussin till över hundra stjärnfall i timmen, det kan alltså bli ett riktigt fint skådespel! Bilden ovan visar en Geminidmeteor som brinner upp i atmosfären förra året, fotograferad från Vallentuna.

Denna meteorskur härstammar från en asteorid vid namn 3200 Phaethon och inte från en komet som är det vanligaste. 3200 Phaethon är 5km i omkrets och passerar farligt nära Jorden, endast 3,5 miljoner km.

Mitt i Holmes koma

Ännu en kväll med kometen Holmes och ännu en kväll med halvklart väder. Jag fick försöka fånga kometen mellan molnen, vilket gick bra, eftersom att det är korta exponeringar jag tar som jag sedan sätter samman.

Kvällens fångst blev mitt i kometen koma, jag trodde att med en brännvidd av 1764mm skulle få med hela koman men där gick jag bet. Visserligen tycker jag att det blev en ganska bra bild ändå, rätt så effektfull med grönt runt omkring. Det syns även en del strukturer i kärnan, vilket jag fick fram med de korta exponeringarna. Bilden togs den 4 november.

Det ser ut som om kometen "tappar" sin runda form och släpper en del efter sig, vilket syns snett ned till höger på bilden.

Skall bli spännande att se vad som händer med kometen framöver, det verkar som att kometsvansen blir allt tydligare, en del astrofotografer har lyckats att fånga bra bilder av svansen.