Jag börjar bli lite mörkrädd för mig själv....jag börjar att trivas i mörkret.
När jag gick på den belysta vägen strax utanför kyrkoruinen så kände jag mig inte bekväm men när jag gick in i mörkret - in i ruinen så kände jag mig hemma....måste söka för det här :-)
Nåväl, att stå i en sådan gammal byggnad och känna i historiens vingslag i månens sken är mäktigt.
Att få uppleva historiska platser som denna under en klar himmel är ett sant nöje som TWAN fotograf.
Sankt Olofs kyrkoruin i Sigtuna kommer jag att återvända till.
1 kommentar:
Finstämda bilder. Jag tror att det är många som skulle ha gott av att känna sig lika hemma i mörkret som i ljuset, så det är nog ingen fara, snarare tvärtom...
Tycker midnattsolen är bra mycket knepigare än mörkertiden här uppe i norr.
Bästa hälsn, Fredrik
Skicka en kommentar