Månen & planeten Mars

På självaste Julafton så steg månen och planeten Mars tillsammans i öster och skapade ett vackert par på himlen. Mars är väldigt ljusstark och syns lätt med blotta ögat som en röd/orange "stjärna" i öster på kvällen. Bilden ovan togs på mitt hustak, grannbarnen blev nog smått förvirrade då det inte var tomten som stod vid skorstenen...

God fortsättning!

Planeten Mars, månen, komet & Venus bälte

Kometen Holmes passerade framför galaxen NGC1169 för några dagar sedan, se bild ovan. Det har verkligen varit bedrövligt väder senaste tiden med tanke på astrofotografering. En helt klar kväll/natt utan måne som stör och en stabil atmosfär med låg luftfuktighet m.m. börjar att bli unikt här i Sverige....

Så man får verkligen försöka njuta av de få stunder som det är lite klart. Bilderna ovan visar en bild på månen med en brännvidd av 2800mm, en skymningsbild som visar "Venusbälte" med månen och planeten Mars och en solnedgång med en förvrängd sol. Jag försökte också att fotografera planeten Mars med en högre brännvidd, men det är väldigt svårt att få det bra, bilden ovan på Mars togs med en brännvidd av 7000mm(!) och ändå så är planeten så liten på bilden trots att den är som närmast Jorden just nu.

God Jul & Gott Nytt År!

Flamman & hästhuvudet

Runt den vänstra stjärnan i Orions bälte så ligger dessa nebulosor, Flam & Hästhuvudnebulosan, på ett avstånd av 1300 ljusår. Det finns mycket nebulositet runt Orion och själva Hästhuvudet består av mörka stoftmoln. Jag trodde inte det var möjligt för mig att fotografera dessa objekt från Vallentuna eftersom att stjärnbilden Orion ligger mitt i ljusföroreningarna från Stockholm. Enda chansen var ett ljusföroreningsfilter och en riktigt lång exponering men tyvärr så mulnade det bara efter en timme vilket gjorde att exponeringen endast blev 40 minuter jag skulle ha behövt 40min till för att det skulle bli riktigt bra.

Men å andra sidan så visade SMHI mulet så denna timme blev en positiv överraskning och det vara bara att passa på och fotografera. Utrustningen var en Orion 80ED @ 420mm f/6 och en Canon Digital Rebel XT.

Jag funderar starkt på att bege mig till mitt mörka ställe med den mobila monteringen för att fotografera detta område från en mörkare plats, men problemet är att en månfri och molnfri natt med låg luftfuktighet, vindstilla och bra seende börjar att bli unikt dessa dagar.

Holmes & stjärnfall

Det visade sig att jag endast hade två timmar på mig att åter igen föreviga kometen Holmes från svensk mark innan molnen åter igen täckte himlen. Man är inte direkt bortskämd med klart och fint väder denna årstid i Sverige så det är bara att passa på när molnen eventuellt skingrar sig. I 45min fick sensorn i Canon kameran ta emot ljuset från denna ovanliga komet som börjar att bli allt ljussvagare, bilden ovan togs den 4 december. Men jag såg kometen relativt lätt med blotta ögat på Vallentuna-himlen dock efter att jag hade fått ordentligt mörkerseende och ett indirekt seende hjälper mycket. Bilden till höger visar kometen Holmes längst till vänster och vår egna galax Vintergatan med dess stoftmoln och nebulositet. Många stora och fina nebulosor är synliga på bilden bla IC1396, Hjärt & Själ nebulosan, Bubbelnebulosan m.fl samt även granngalaxen Andromeda, M31, i mitten längst ner. Bilden tog jag i Vallentuna med ett 20mm objektiv och ett ljusföroreningsfilter, exponeringen var runt 50min.

Till helgen 14-16 december så får vi hoppas på klart väder, då infaller Geminiderna, en ganska stabil meteorskur från stjärnbilden Tvillingarna. Vid klart väder så kan man från en mörk plats se runt ett dussin till över hundra stjärnfall i timmen, det kan alltså bli ett riktigt fint skådespel! Bilden ovan visar en Geminidmeteor som brinner upp i atmosfären förra året, fotograferad från Vallentuna.

Denna meteorskur härstammar från en asteorid vid namn 3200 Phaethon och inte från en komet som är det vanligaste. 3200 Phaethon är 5km i omkrets och passerar farligt nära Jorden, endast 3,5 miljoner km.

Innan månen går upp....

Kometen Holmes är fortfarande synlig för blotta ögat i stjärnbilden Perseus. Bilden som togs med ett 100mm objektiv (till vänster) i Vallentuna den 27 november vid 17.00 tiden visar Holmes med en liten svans och mörkare partier runt den, samt stjärnorna i Perseus. Och jag fotograferade också en närbild med en brännvidd av 1764mm där man ser en tendens till en liten svans från kometkärnan. Jag passade på innan månen dök upp och såg kometen ganska lätt med blotta ögat, ett tips är att titta med ett indirekt seende. Om kometen fortfarande får vara så här pass ljusstark ett tag till så kommer det att vara möjligt att se den riktigt bra när månen så småningom inte kommer att störa alls.

Kometen är nu större än solen!!!

Passa på att kika på denna unika komet innan den försvinner.

"Frosty moon" rising

Enligt amerikansk folksägen så kallas novembers fullmåne för the "Frosty Moon".

Deras sätt att namnge fullmånen varje månad går tillbaks till urbefolkningen, indianerna. De döpte varje månads fullmåne för att kunna ha en bättre koll på de olika årstiderna. De var vissa variationer på fullmånens namn med generellt sätt så hade stammarna samma namn i hela Amerika.

Denna eftermiddag så var var det verkligen frostens måne. Under dagen så hade solen värmt upp marken dit ljuset orkade och frosten var borta där, men i skuggan så var det en helt fantastisk tjock och vacker frost. Jag och mina barn begav oss till ett av mina favoritställen vid Vallentunasjön och hade turen att molnen inte täckte den delen av himlen där jag visste att månen skulle dyka upp. Jag fotograferade, barnen drack varm choklad och åt pepparkakor.

Tyst, kallt, fågelliv, skymning med fina färger och månuppgång......vår planet kan verkligen vara vacker, det gäller bara att se det.

Fullmåne och planeterna Mars, Venus och Merkurius

99% måne (Frosty moon) som lyser upp omgivningen och himlen ordentligt. Det är riktigt svårt att se kometen Holmes med blotta ögat när månens ljus stör och kometen har blivit ljussvagare. Däremot så har planeten Mars blivit riktigt ljusstark och syns tydligt med sin kopparröda färg i öster på kvällen. Den 26 november så kommer Mars att ligga nära månen och bilda ett trevligt par på himlavalvet.

Och man kan njuta av flera planeter just nu, på morgonen innan solen går upp så är det möjligt att se både Venus och Merkurius. Venus är det svårt att missa så starkt som den lyser, men däremot så är Merkurius lite svårare, ljussvagare och ligger lågt på himlen.

Månbilderna ovan togs den 23 november och bilden på hela månen togs med en brännvidd av 1500mm samt närbilden på den södra delen på månen togs med en brännvidd av 4410mm.

Norrskenbilden visar planeten Mars lågt till ned till höger på bilden, den togs för något år sedan i Riala nära Norrtälje. Bilden längst upp till vänster visar Merkurius i solnedgång och den andra solnedgångsbilden visar Venus & Merkurius tillsammans på himlen, vid ena tillfället så var mina barn med mig och de satt och njöt av planetparet.

Holmes 18 & 20 november

Jag kan inte låta bli att fotografera denna underliga komet som man fortfarande kan skönja på en mörk himmel med blotta ögat. Nu börjar tyvärr månen att störa, även för fotograferingen, så det kommer att bli tuffare att se/fotografera den framöver, så det är bara att passa på nu.

Närbilden av kometen är tagen den 18 november med en brännvidd av 1764mm och man kan faktiskt se en tendens till en liten "svans" från kärnan. Den andra bilden är tagen den 20 november och då använde jag mig av ett filter för att få fram mera detaljer i kometen samt att hålla lite av månljuset borta. Och jag blev lite överraskad av de ljusa och mörka detaljerna i kometen som man kan se på bilden.

Vi får se hur pass länge kometen orkar att vara ljusstark.....

Ett vackert par & en meteor

Kometen Holmes närmar sig nu stjärnan Mirfak och bildar ett vackert par på himlen.

Jag begav mig iväg i skymningen för att fotografera Holmes på ett lite annorlunda sätt, jag hade tänkt mig att ha en byggnad med i motivet. Det som slog mig först vad kvarnen i Vallentuna som är belyst på kvällen. På vägen så blev det även lite annan fotografering, det var en fin solpelare i solnedgången och även en väldigt lång skugga horisontellt i horisonten, kunde inte låta bli att plåta detta.

Sedan begav jag mig till kvarnen och la Holmes till höger i bilden, lite roligt med en byggnad som referens till kometen.

Kvällens sista bild blev på det vackra paret Holmes & Mirfak och då krävdes det en längre exponering med mitt 600mm refraktor.

Om vädret håller i sig så blir det meteorjakt i natt, meteorsvärmen Leoniderna har sitt maximum i helgen och man kan se extra många stjärnfall vid klart väder.

Och faktum var att jag hade turen att fånga en meteor precis innan dimmolnen tog över på himlen. Jag är inte säker på om det är en Leonid, kanske en Taurid-meteor, den brann långsamt upp och surfade på atmosfären över större delen av himlen, meteoren hade en tendens till grön färg. Meteoren brann upp mellan kometen Holmes och vår galaxgranne Andromeda galaxen, M31, till höger på bilden.

Holmes möter Mirphak

Kometen Holmes närmar sig den starka stjärnan Mirphak (Algenib) i stjärnbilden Perseus. Stjärnan är en överjätte med ett avstånd på 470 ljusår. Denna bild, som togs den 10 november med en exponering av 55min, visar varken någon grön koma eller svans, det verkar som om de bägge har försvagats, jag har läst och sett via andra bilder att svansen har "lossnat".

Kometen kommer nu att närma sig Mirphak för att bli ett vackert par på himlen, vi får hoppas att kometen håller sin ljusstyrka så pass länge så att vi kan se detta.

Manet kometen

Kometen har nu fått ett smeknamn efter dess form som påminner om en manet (the Jellyfish comet.) Kometens svans ser ut som tentakler på fotografier tagna från mörka platser världen över.

Själv så gjorde jag ett försök med att fånga så mycket som möjligt av kometens svans från ett ljusförorenat Vallentuna. Jag gick upp 02.00 då molnen tillfälligt skingrat sig och satt och fotograferade fram till 04.30 då molnen dök upp igen. Sammanlagda exponeringen på bilden ovan blev 45min och man kan se en blå svans med en tendens av former som liknar tentakler.

Men jag är nöjd med resulatet med tanke på omständigheterna, brännvidden var 420mm f/6.

Och kometens koma expanderar fortfarande...fascinerande!

Jag tog även en närbild på kometen innan molnen täckte himlen med en brännvidd av 2800mm f/10, man kan se vissa strukturer i kärnan.

Skynda er ut ni som inte har sett kometen ännu och titta på den, ta gärna en kikare, det är verkligen en unik händelse som ni inte får missa!

Mitt i Holmes koma

Ännu en kväll med kometen Holmes och ännu en kväll med halvklart väder. Jag fick försöka fånga kometen mellan molnen, vilket gick bra, eftersom att det är korta exponeringar jag tar som jag sedan sätter samman.

Kvällens fångst blev mitt i kometen koma, jag trodde att med en brännvidd av 1764mm skulle få med hela koman men där gick jag bet. Visserligen tycker jag att det blev en ganska bra bild ändå, rätt så effektfull med grönt runt omkring. Det syns även en del strukturer i kärnan, vilket jag fick fram med de korta exponeringarna. Bilden togs den 4 november.

Det ser ut som om kometen "tappar" sin runda form och släpper en del efter sig, vilket syns snett ned till höger på bilden.

Skall bli spännande att se vad som händer med kometen framöver, det verkar som att kometsvansen blir allt tydligare, en del astrofotografer har lyckats att fånga bra bilder av svansen.

Komet Holmes svans?

Jag ville ge mig på att försöka fånga Holmes svans och förstod att detta skulle kräva en riktigt lång exponering eftersom att kometsvansen är väldigt svag. Månen gick inte upp förrän vid 21.00 tiden och det var klart och fint på himlen, dock blåst som störde ibland. Så jag pressade min optik och exponeringarna till det yttersta för att få till denna bild på kometen (mitten). Jag kan inte säga att man klockrent kan se någon svans men tycker att jag kan se en tendens till "svansar" snett ned till höger?

Denna långa exponering på kometen med sin gröna koma, som verkligen är synlig, gjorde att själva kometkärnan blev överexponerad även om jag la till några korta exponeringar också.Brännvidden var 600mm f/7.5.

Vad har hänt med denna komet? Läs om en teori här: http://astromalte.blogspot.com/

Jag lade också ned energi på att fotografera kometkärnan med mitt större teleskop och det var värt varenda minut för resultatet blev strukturer runt kometkärnan som jag inte såg visuellt. Båda korten togs med ett filter som tar fram sådana detaljer bättre. Brännvidden på denna bild var 2800mm f/10.

Och den översta bilden visar hur kometen har expanderat mellan den 24 oktober och 1 november, helt otroligt! Bilderna har tagits med samma brännvidd, 4410mm.

Yttre gashölje

Ännu en natt med kometen Holmes, tyvärr dis och en måne som störde men jag lyckades ändå fånga det yttre gashöljet från kometen. 17P/Holmes är nu 7 gånger större än solsystemets största planet Jupiter, kometen har blivit gigantiskt stor! Det krävde en längre exponering denna gång för att fånga det yttre gashöljet och kometkärnan tenderar att bli överexponerad men jag kombinerade flera olika exponeringar för att häva detta lite. Jag hoppas på en bättre kväll framöver och kanske, kanske, så går det att fånga en svag kometsvans. Man är inte bortskämd med att kunna fotografera djuprymdsobjekt under månsken, det tackar man för. Mycket underlig komet detta och frågan är vad som kommer att hända med den framöver..........

Jag fick också se planeten mars med en halo omkring sig tillsammans med månen lågt i nordost, det finns mycket vackert på himlen som man kan njuta av och gratis är det!

Komet 17P/Holmes

Oj, oj, oj, vilken syn genom teleskopet, kometen 17P/Holmes har flerdubblat sin storlek på några dagar!

Den är nu betydligt större än solsystemets största gasjätte, planeten Jupiter.

Nu kan man med blotta ögat skönja på himlen att det inte är en stjärna, man kan se en tendens till en rund form och ett mer dämpat och annorlunda ljus. Med en enkel kikare så ser man klart och tydligt den runda formen, en oförglömlig syn.

Bilden ovan togs av mig den 28 oktober kl.18.15 från Vallentuna, med en brännvidd av 4410mm.

Gå ut och kika på denna komet vid klart väder, det är ett måste, karta finns här:

http://astromalte.blogspot.com/2007/10/no-shit-sherlock-s-ser-du-nya-kometen.html

Ny "stjärna" på himlen

Helt fantastiskt häftigt att se denna komet som från att ha varit nästan osynlig till att bli så ljusstark att man kan se den med blotta ögat. Och synen genom ett teleskop var som att se en planetliknande stjärna med ett starkt centrum.

Kometen befinner sig i stjärnbilden Perseus just nu, länk till karta finns här:

http://astromalte.blogspot.com/2007/10/no-shit-sherlock-s-ser-du-nya-kometen.html

Jag tog en bild på kometen genom mitt teleskop som ses ovan.

Leoniderna 2007

Den 18-19 november så finns det stora chanser att se "stjärnfall", meteorer, meteorsvärmen Leoniderna har sitt maximum då.

Jorden kommer då att passera i ett fält av grus och partiklar från kometen Tempel-Tuttle med en hastighet av 250.000 km/h.

Varför svärmen kallas för Leoniderna beror på att stjärnfallen ser ut att komma i från en punkt på himlen där stjärnbilden Lejonet ligger (Leo).

Bilden ovan visar en Leonid från 2006 som brinner upp i atmosfären ovanför Stockholm.

Bilden publicerades på NASA´s Astronomy Picture of the Day.

Så ta med varm dryck (eller annan), varma kläder och en solstol och lägg dig ner och njut av ett fint skådespel med kanske 50 meteorer i timmen från en mörk plats.

Komet Loneos

Ännu en komet synlig på himlavalvet, kometen Loneos, som är en tillfällig besökare i vårt solsystem. Du kan se den lågt i väster efter solnedgången med hjälp av en kikare.

Jag fotograferade Loneos för några dagar sedan, det är bilden till höger.

Den går inte att jämföra med kometen McNaught i vintras men man kan se en tendens till kometsvans.

Senare i vinter kommer en annan komet att bli synlig, kometen Tuttle, dock förmodligen inte heller speciellt ljusstark men man vet aldrig vad som händer med kometer när de närmar sig solen.